Hugo Grotius

Vi känner alla till utrycket det fria havet, som innebär den fria rätten att segla, transportera och fiska på haven. Utrycket kommer från "Mare Libererum", som formulerades av en märkligt mångsidig holländare vid namn Hugeianus de Groot eller Hugo Grotius som han senare kallade sig.

Hugo föddes våren 1583 i Delft, i den då unga Nederländska fristaten. Hemmet var vad man brukar kalla välbärgat. Hugo själv fick tidig skolning, var begåvad och blev snabbt en välartad, duktig student; en sådan studiekompis som vi andra dödliga antingen beundrar eller pratar illa om. Han skrev poesi på latin vid 8 års ålder och klarade en universitets examen i juridik vid 16 års ålder.

Hugo arbetade som advokat, historiker, författare och var djupt involverad i den tidens politik. Efter 1500 talets renässans och holländarnas frihetskrig mot Spanien var det högt i tak med fria tankar och social öppenhet. Men det var också en tid då Europa var en häxkittel av krig, konspirationer, intriger och revolution. Holland kämpade om inflytande bla på haven tillsammans Spanien, Portugal, England, Tyskland och Frankrike samt deras lydstater.

År 1604 kapade en holländsk general det portugiskiskt fartyget "Santa Catarina". Det blev politiska förvecklingar och det nyetablerade Holländska Ostindiska Kompaniet bad Hugo att han skulle skriva en försvarsskrift. Andemeningen var att Spanien och Portugal hade hindrat holländsk handelsutbyte. Ett kapitel i skriften publicerades senare 1609 under titeln "Mare Liberum". Hugo drev åsikten att allt hav var fritt för handel, transporter och fiske. Territoriella rättigheter längst kuster kunde hävdas från land till "kanonkule avstånd". Hugos skrift fick stor spridning. Den citerades allmänt vid FNs Havsrättskonferens under 1970 och 80 talen.

Hugos mest kända verk är "De Jure Belli ac Pacis" eller "Om krigets och fredens lagar". Hugo sammanfattade tidigare skriftställare och tänkare men tillförde också egna ideer. (Om du är intresserad kan få mer upplysningar här.)

Hugo var en tid justistiminister men råkade med jämna mellanrum i nåd. Han sattes till slut i fängelse, flydde till Frankrike och var tom svensk ambassadör i Paris under en kort period. År 1644 inbjöds han att besöka Drottning Kristina i Stockholm. Väl där avböjde han att arbeta i Sverige (för kallt ?). På hemresan råkade han ut for skeppsbrott och dog av sviterna i Rostock en sensommardag 1645.

(läs mer om Hugo)

Välj artikel

Världsfisket

Överfiske

Fiskbestånd

Sill och strömming

Torsk och fiske

Förvaltning

Hugo Grotius