Fiskeförvaltning

När Sverige anslöt sig till EU accepterades också den sk Gemensamma Fiskeripolitiken (GFP). GFP grundar sig på EUs grundlag, Romtraktatet från 1957. I artiklarna 38 och 39 sägs att jordbruket och "fiskeriprodukter" skall styras gemensamt. En följd är att Sverige inte kan reglera fisket i svenska hav utan att få EUs välsignelse. GFP genomfördes i praktiken först 1983. Två principer var styrande: För det första skulle fisket regleras genom fångstbegränsningar, av en sk TAC (Total Allowable Catch = "totalt tillåten fångst"). För det andra förhandlades en sk "relativ stabilitet" mellan medlemsländerna. Den relativa stabiliteten är enkelt uttryckt en nationell andel av den totala fångstbegränsningen. Om TAC ökar eller minskar får varje nation en bestämd andel av denna ökning eller minskning. Andelen kallas fiskekvot.

Facit av EUs fiskeripolitik är inte imponerande. Figuren bredvid visar beräknade lekbiomassor i 1000 tal ton för torsk, vitling, kolja och sill i Nordsjön från 1960 till 2000. Sedan GFP infördes genom förordning 170/1983 visar bara sill en oförändrad nivå. Bottenfisk visar alla en stadigt nedåtgående trend.

Även EU kommisionen har insett att den nuvarande fiskeripolitiken har misslyckats. En ny Gemensamma Fiskeripolitik formulerades och fastställdes 1 januari 2003. Det är ännu osäkert vad den kommer att innehålla. Kommisionen har sammanställt sin egen kritik i en sk grönbok. Under maj 2002 kom ett förslag på ett krispaket och kommissionen har föreslagit att allt fiske efter torsk i Skagerrak och Nordsjön måste minskas drastiskt. Problemet är bara att det är EU Ministerråd som skall besluta om kommissionens förslag - och Minsterrådet har en tendens att tillgodose egna nationella fiskares behov snarare än att hushålla med fisktillgångar.

Även svenska politiker har insett att den nuvarande fiskeripolitiken har misslyckats. Som du säkert känner föreslog den nuvarande regeringen ett svenskt ensidigt fiskestopp för allt fiske efter torsk under ett år i både Östersjön och västerhavet. Diskussionerna om behovet och effekterna av ett torskstopp har varit intensiva. Ett ensidigt svenskt fiskestopp är ingen långsiktig lösning eftersom övriga fiskenationer som fiskar torsk kommer att fortsätta fiska på utarmade torskbestånd. Ett fiskestopp borde därför omfatta alla berörda nationer. På kort sikt betyder dock ett svenskt torskstopp att lekbiomassan av torsk ökar eftersom andra nationer inte får fiska på svenska kvoter. Samtidigt kan den svenska fiskberedningsindustrin få problem att återuppta marknadsandelar efter ett års bortavaru från marknaden. Ett svenskt torskstopp kan förhoppningsvis innebära att politikerna kommer överens om alternativa eller kompleterande åtgärder för att bygga upp en framtida effektiv fiskeförvaltning. Om du är intresserad bör du läsa Fiskeriverkets utredning om effekter av ett svenskt ensidigt fiskestopp.

Välj artikel

Världsfisket

Överfiske

Fiskbestånd

Sill och strömming

Torsk och fiske

Förvaltning

Hugo Grotius